Snart springer studenterna ut i vita klänningar, skjortor och finbyxor. Jag kan inte förstå att det är ett år sedan jag själv stod i en nästan trettiogradig värme, med tårar i ögonen och med mössan över mitt lockiga hår. Jag blir rörd av tanken. Samtidigt som jag haft fruktansvärt roligt här i Linköping är det inte utan att jag tittar tillbaka och saknar gymnasietiden lite ibland. Och sista dagen på Sinclair kommer jag aldrig att glömma. Vilken dag och vilka minnen.

I år är det jag som står och hänger blommor på de gråtande studenterna som kommer utspringandes.
Kusinen Malin, sysslingen Dennis, grannen Erica och snällaste Jonathan.


En glad student, trots den tidiga morgonen


Studenten 07, hjärtat och jag:)


Ah memories. Patte, Elisa och jag (och där sitter brännan från bulgarien ganska bra;))

En liten grej till er som tar studenten: Njut och ta vara på dagen, för den kommer bara en gång. Det är helt underbart!