Tala till mig

Tala till mig.
Jag hörde trummorna på stan,
dom sa att du lämnat mig.
Jag hörde vad demonerna sa,
det är slut och ingen kan hjälpa dig.
Jag trodde jag sett det mesta,
det här var inte vad jag väntat mig.
Tala till mig.
Jag hör alla steg i trappen.
Men inga går till min dörr.
Nu sitter du som en fjäril i natten,
och pratar som vi gjorde förr.
Allt det där om att va på väg nånstans.
När man är tillbaks där allt började.
Du vill höra kärlekens tunga,
säga orden igen.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga,
aldrig ska du glömma mig.
Åh jag älskar dig mer än du
nånsin kommer att få veta.
Lycka till med allt,
med du kommer att få leta.
Låt mig höra kärlekens tunga,
säg att du älskar mig.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga,
aldrig ska jag glömma dig.

Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får


Kärleken kommer, kärleken går
Men även den består
Jag kämpar, jag kommer aldrig fram
Bortom horisonten och steg i din famn
Kärleken kommer, kärleken går
Men även den består
För kärlek är en gåta, kärleken är svår
Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får



Petter

Somliga går med trasiga skor

Jag har just sett premiären av filmen om Cornelis Vreeswijk, under invigningen av Nova Arena på Nohab här i Trollhättan. Jag har faktiskt inga ord mer än tragiskt.. filmen var välgjord och gripande, många gånger rakt upp i ansiktet, men inga undanskymningar för hurdant liv Cornelis levde. Ett liv med fantastisk musik i ena handen, med spriten i andra. Med en stigande karriär på ena sidan glasväggen, med son och fru på andra sidan. Det är ruskigt att se en sådan talang mer eller mindre dricka sig till döds och inte ordentligt ta vara på den gåva han förlitats med. Imorgon ska jag gå ner till musikaffären och köpa en av hans skivor, för hans låtar ger mig lugn och inspiration, ty hans liv gör mig skärrad och rädd. Jag är väldigt glad att jag sett filmen och fått en bättre inblick i hur han var som person och hur han levde. Tack till Pernilla för ikväll! Många kramar


"You're the butter to my bread, the breath to my life"

"JULIE & JULIA"
Based on two true stories.
God kväll kära vänner.

För några timmar sedan gick jag, med gummistövlar, regnjacka uppdragen till ögonbrynen och kurrande mage, till Hemmakväll för att lämna tillbaks "Farsan" jag och Joakim såg igår (himla rolig film, se den, Josef Fares did it again!). När jag stod och snörvlade inne bland allt lösgodis och en miljard hyrfilmer, insåg jag att jag ringt min chef och sagt att jag kommer hålla mig hemma från kostymer, boots, kassaskärmar, halsdukar & provrum (föresten, halsukar kommer nog fortsätta bidra min vardag även en tisdag) imorgon, så jag beslöt mig för att hyra ytterligare en film. Eller rättare sagt tre (3) filmer: "Sherlock Holmes", "Hachiko" och "Julie & Julia". Den sistnämnda har jag precis avslutat. För ovanlighetens skull, och detta händer typ en gång om året, grät jag inte till filmen. Trots att jag är febrig, trots att jag har ont i nittiosju procent av kroppen och ligger hemma med tända ljus och kramar min hund.
Men, ack så fin filmen var. Ändå. Det behövdes helt enkelt inga tårar.



Julia Child lever på 50-talet och har precis bosatt sig i Paris, med sin underbara make. Hon låter vardagen rulla på men inser snart att hon behöver sysselsätta sig. Hon tar kurser i hantverk, lär sig spela bridge och prata franska. Men ingenting tycks intressera henne tillräckligt. Tills en dag då hon börjar med matlagning. Hon kräver att få avancera till högre nivå (inte bara lära sig att koka ägg) och hamnar i en grupp med beslutsamma, tävlingsinriktade män. Detta bringar även fram instinkten i Julia och hon ger sig den på att bli den bästa i gruppen. Hon står hemma och hackar lök tills hela huset gråter, letar efter Franska kokböcker skrivna på Engelska och får allt stöd av sin man. Hon blir en duktig kock och funderar på att börja undervisa andra i matlagningens konster. Tills hon träffar två damer som hon i slutändan kämpar för att skriva en kokbok tillsammans med.
Samtidigt, i vår nutid, ser vi Julie; en före detta skribent som hamnat på ett kriskontor som tar emot samtal utav oroade föräldrar och släktingar till närstående som berörts av "9/11". Dag ut och dag in får hon höra folk klaga, gråta och lägga fram sina historier. Hon och hennes man kommer fram till att hon borde starta en blogg. En blogg som får henne att komma ifrån vardagen. Men vad ska hon skriva om? Mat. Hon är en drottning i köket och lagar oklanderliga middagar och har hela tiden inspirerats av en enda person: Julia Child. Så, hon tar sig an en utmaning. Hon ska tillaga antalet recept som finns i Child's kokbok (närmare bestämt 524) och hon ska göra det på ett år (365 dagar).

Hela året dokumenteras på bloggen och hon får fler och fler läsare. Samtidigt ser vi Julias resa, mot framgången att skriva och en dag publicera en Fransk kokbok skriven på Engelska. En mysig historia om två insiktsfulla och drivande kvinnor. Alldeles perfekt på en måndagskväll :)




On the edge

Nu mina vänner, är det inte långt kvar till de allra sista delarna av Harry Potter-storyn faller på plats. Jag har varit eld och lågor enda sedan jag läste ut sista boken förra sommaren och jag lovar att jag kommer att gå på premiären av både del 1 (november 2010) och del 2 (juli 2011). Så inte fören nästa sommar är alla hungriga fans mättade. Och vad ska jag ta mig till sen? Vänta på att Dan Browns sista bok "Den förlorade symbolen" blir filmatiserad, visst visst, men måtte det komma ut en samling med både dvd:er och böcker signerad J.K Rowling.
Tills dess får vi njuta av trailern..
Nu väntar jag på att Jocce ska komma hem så jag kan ta en sväng på stan och handla spf & flipflop till resan (på fredag!) OM jag längtar! Kram till er♥

RSS 2.0