Ja hello! Idag var jag väldigt smart, himla smart.. sådär smart som jag brukar lyckas vara emellanåt. Inte alls med andra ord. Klockan var 18.30, en halvtimme kvar till stängning och jag hjälper två kunder samtidigt; en med massa skjortor och den andre med jacka. Killen med jacka behövde strl L som inte fanns på annat ställe än på dockan som låg och vilade på hyllan. "Självklart plockar jag ner den åt dig, jag ska bara kila iväg med några skjortor här, vänta två sek så är jag tillbaka!" Skjort-killen blev überglad för alla femton skjortorna jag hällde över honom i provhytten och jag blev ännu gladare när han och hans mor tackade så glatt :) Tillbaks till jackan hämtar jag stegen, väljer noggrant ut min placering, knallar upp några steg och börjar pretentiöst att plocka isär dockan; hand av, arm av. Tillslut inser jag att det jag gör är bortkastning av tid då jag inte på några premisser som helst kommer att få av jackan av en liggande docka, så jag bestämmer mig för att ta ner honom till marknivå. Jag slinker in ena armen under hans knän och andra bakom ryggen, som så många andra gånger, och börjar ge mig ner för stegen. Efter två steg märker jag att jag börjar tappa balansen och blir rädd för att jag ska dratta ner för stegen och slå mig gul och blå och väljer därför, väldigt noggrant, att hoppa ner på marken, märk väl, med dockan i famnen. Mig veterligt väger dockan ungefär lika mycket som jag så jag trodde att han skulle följa med mig, smidigt och enkelt, hela vägen ner. Men så var inte fallet. Då jag tog sats för att hoppa ner, fick han en liten skjuts upp i luften och kom en aning efter mig i fallet. Jag hinner inte annat än att pusta ut för att jag landade på båda fötterna fören herrn landar på min NÄSA. Sen blev det lite kallt och lite varmt och lite snurrigt och sen började det rinna vatten ur näsan, trodde jag. Blod forsade och hela edc-golvet såg ut som en crimescene, helt utan att överdriva. Jag lägger ner dockan på ett bord, säger "Ursäkta mig lite, jag måste nog hämta lite papper, kan du vänta lite så ska du strax få pröva jackan?" med min vänligaste ton och går i blindo till kassan och förbrukar mängder av papper då blodet inte alls vill sluta forsa... Det hela slutar dock väl; killen fick provat en blodfri jacka, köper den och lite senare kommer även skjortkillen och köper 3 st skjortor. Det gjorde min dag. Sen fumlade jag mig till entrén och drog ner gallret, stängde butiken och ringde min sambo och bölade i telefonen. Han kom och hämtade mig, fort som attan, och nu har jag legat och tyckt synd om mig själv med en enorm kopp te och lite choklad.. Men inget är brutet, inget är sprucket, mig veterligt, men jag har fått en redig jädra smäll. Och glöm att jag tänker plocka ner den dockan igen utan assistans!