god kväll. nu har jag börjat hämta mig från helgens festligheter. hade en kanonhelg både på dagarna, kvällarna och nätterna. vi dansade i öltälten, hemma i vardagsrummet, umgicks med de allra bästa och njöt av lite sommarvärme. imorgon är jag äntligen ledig en hel dag, vilket jag tycker att jag förtjänar, så mamma pappa och jag tar en dagsutflykt någonstans. i lördags då. klockan halv fyra på natten (ungefär samma tid som jag faktiskt somnade) ringer elin. jag orkar inte svara så jag räcker över mobilen till jocce, som knappt minns vad han heter. han svarar och jag hör elin säga "hej! jag måste komma upp till er, är ni vakna eller!? jag har min väska där!" skit också, tänker jag som blev irriterad av att jag vaknat så plötsligt. jag viftar med handen åt jocce "nejnej vi är inte hemma!" och han börjar förklara för elin att "nej vi är inte hemma","nähä, vart fasen är ni då?" tjoar elin, nästan så jag hör henne ute på gatan genom fönstret. "vi är.. vi är... vi är i skövde!" haha, jag dog av pinsamhet, kunde han inte komma på nåt bättre. jag väser att han ska lägga på så öppnar jag dörren istället. så elin kommer upp får sin väska och vi säger hejdå. jocce har redan somnat om och sen kommer inte detta på tal förens igår eftermiddag. så nu fick han så dåligt samvete så han ringde elin och bad om ursäkt, haha. bätte kille kan man nog inte hitta:)


och med en översträckt arm säger jag godnatt!